Justinbdrew

Justins Perspektiv:

Fansen märkte mer och mer att jag mådde sämre, både ångesten och sorgen var inom mig och vägrade att lämna mig. Jag hatade Mamma, Alfredo och Scooter för det dem gjort.

Jag hade vägrat att följa med dem ut och shoppa. Jag tog upp min mobil och tittade runt.

“ Hur tog man bort en blockering från ett nummer? “ mumlade jag tyst och satte mig upp i den stora hotellsängen. Jag fick en ide och ställde mig upp och gick ner för att se om dem hade en telefon i receptionen. Jag tog hissen ner och medans jag väntade på att den skulle komma ner tänkte jag på vad jag skulle säga. Hissen plingade till och jag kunde se alla dem få beliebers som stannat kvar för att kanske kunna få ta en bild eller prata med mig.

Jag gick fram till den unga tjejen som stod i reception.

“ Skulle jag kunna få låna en telefon “ sa jag så artigt och glatt jag kunde.

Hon flackade nervöst med blicken och nickade.

“ Såklart Mr Bieber “ sa hon och pekade med handen mot en telefon som sotd bakom disken.

Hon gav mig den och jag suckade djupt.

Vad var hennes nummer? Fan du skulle tänkt på det här innan du gick ner.

Jag hade två kombinationer i huvudet och jag tryckte in den ena för att se om dem funkade.

Signalerna pep och pep men till slut hörde jag en mansröst.

“ Ja? “ sa han och jag tryckte snabbt på.

Jag tryckte in den andra och hoppades att det skulle vara hennes även fast jag visste att det var omöjligt om det var sant.

“ Hallå? “ sa en så välbekant röst som gjorde att jag fick fjärilar i magen och gåshud över hela armarna.

Jag stannade upp och kunde knappt säga något.

“ Destiny? “ stanmmade jag och jag kunde höra en suck.

“ Vad vill du Justin, jag har inte lust att prata med dig “ sa hon och jag sänkte huvudet.

“ Jag har saker att förklara “ sa jag och jag hörde ännu en djup suck.

“ Justin jag har gått vidare eftersom allt vi hade bara var bullshit “ sa hon och samtalet bröts.

Jag suckade och ringe ännu en gång men hon tryckte bort mig.

Destinys Perspektiv:

 

Jag kunde knappt fatta att Justin ringt mig, bara sädär efter att inte hört av sig på en vecka.

“ Vem var det “ sa Sam som hört hela samtidigt.

“ Det var Justin “ mumlade jag och lutade mig i Sams knä.

“ Vad sa han? “ sa Sam medan han strök mig över håret.

“ Han sa att han hade saker att förklara “ sa jag.

“ Gillar du honom fortfarande “ sa Sam och jag nickade och kände en tår rinna ner för min kind.

“ Ja, men vad ska man säga, känslorna svalnade väll när han drog “ sa jag och suckade.

“ Des vakna “ hörde jag Sam ropa från långt bort ifrån.

“ Mmm “ mumlade jag och han suckade.

“ Destiny “ sa han och jag kände två händer ta tag om mina axlar och skaka.

Jag öppnade ögonen och tittade trött upp på honom.

“ Vad? “ sa jag och försökte vända mig om men Sams starka händer höll emot.

“ Destiny planer går om två timmar “ sa han och jag öppnade ögonen och stirrade på honom.

“ Vad sa du? “ sa jag.

“ Destiny du hörde, skynda dig “ sa han och jag satte mig genast upp i soffan som jag antog att vi somnat i igår kväll.

“ Jag har inte ens packat “ stönade jag och slängde av mig filten som låg över min kropp och skyndade mig med snabbt steg till badrummet.

Jag slängde av mig kläderna och duschade av mig, jag torkade sedan mig och virade handduken runt min kropp och skyndade mig in på mitt rum.

Jag letade runt i garderoben och drog på mig ett par gråa mjukisbyxor och en ljuslila munkjacka sedan satte jag bara upp mitt hår i en hästsvans och sminkade mig lite lätt.

Min resväska låg under sängen så jag drog fram den och började slänga ner lite kläder och saker som jag visste att jag skulle behöva.

När jag äntligen packat klart allting slängde jag upp min ryggsäck med datorn, mobilen, laddare och godiset i axeln och drog ut resväskan till hallen där Sam höll på att stänga sin.

“ Stressigt “ hörde jag honom mumla medan jag drog på mig mina vita låga Converse och ställde mig upp.

“ Skynda dig till taxin jag låser “ sa jag och öppnade dörren till Sam. Jag tittade så allt var avstängt och stängde sedan dörren och låste och började skynda mig ner för trapporna.

Hissen var inget alternativ eftersom den var så seg och jag skulle förlora ganska mycket tid.

Jag la in min väska i bagage luckan och satte mig sedan snabbt i baksätet.

Under hela vägen satt jag nervöst och skakade på ena benet eftersom jag inte visste om vi skulle missa planet eller inte.

Chaffören släppte av oss på flygplatsen och vi sprang så fort det gick för att fixa allt.

När vi fixat allting med biljetter och väskor fick vi spinga över gaten för att hinna med.

En dam som tog emot biljetterna log mot oss.

“ Ni hann precis “ sa hon och jag log och sträckte fram min biljett. Hon släppte in oss och vi slog oss ner på våra platser min var vid fönstret och Sam precis bredvid.

Jag pustade ut och slängde mig bak i stolen.

Det var den första lugna stunden på denna hetsiga morgon.  

Strax där efter lyfte planet och jag tog fram min mobil, jag tog ett foto ut från fönstret så man såg alla moln. Jag la sedan ut den på Instagram och skrev “ Bye Los Angeles, Hi Sweden “

Efter att ha bläddrat igenom alla appar på hela min mobil var jag helt uttråkad. Det hade knappt gått en timme så jag måste komma på nått.

" Sam får jag kolla på din mobil " frågade jag. Han nickade och plockade upp sin från fickan och räckte den till mig. Jag kollade igenom den men den var till och med tråkigare en min.

" Får jag kolla dina bilder " frågade jag, man vet aldrig vad killar kan ha för bilder.

" Om jag får kolla på dina " sa han och jag räckte han min.

" Snälla kan du ta bort alla bilder på mig och Justin " viskade jag och han nickade och kysste mig i pannan. Jag bläddrade igenom de sakta, han hade runt 200 bilder, jag hade säkert runt 2000 eftersom jag tog kort hela tiden. Jag log stort varje gång jag såg en bild på oss tillsammans. Efter att tittat igenom hans bilder så gav jag mobilen till Sam och lutade mig sedan mot hans axel. Snart hade jag försvunnit in i en djup sömn.

Jag kände hur omvärlden trängde sig in i mitt huvud och massor med pratande röster hördes. Jag satte mig rakt i stolen och tittade på Sam som satt vaken. Han log när jag mötte hans blick.

" De är ditt " han pekade mot de lilla bordet man kunde fälla upp och ner, som satt fast på stolen framför, det låg en liten läskburk och en påse med pimpim.

" Tack, hur länge har vi åkt? " frågade jag.

" 7 timmar, så vi har typ 6 kvar " Vi hade lyft vid halv nio så vi skulle väll vara i Sverige runt nio amerikans tid så typ 6 på kvällen svensk. De var mörk på planet så alla borde sova så ingen borde prata. Varför låter de som alla pratar.

" Har du sovit nått? " frågade jag och han skakade på huvudet.

" Inte mycket " jag nickade. Jag drog upp hanstödet i mellan oss och pekade på mitt säte för att visa Sam vad jag ville. Jag lutade mig ner och la mig med huvudet över Sam, Jag blundade och somnade direkt.

" Hallå? " en kvinnlig röst hördes vilket gjorde att jag satte mig upp och petade på Sam så han vaknade. en flygvärdinna stod vid Sams stol och försökte få kontakt med oss.

" Vi ska landa nu så ni måste sätta er " så hon och log

" Aha okej " sa jag och log och satte på mig mitt bälte. Jag hade sovit bort hela resan. Omg. Snart behövde vi bara av planet och vänta på väskorna, det fanns en liten flygplats dör vi bodde så det var där vi skulle landa så vi slapp åka så långt i buss. Det började guppa och jag kände hur locket för öronen kom och jag började svälja massa. Sam satte sin arm runt mig och drog min kropp mot sig. En hög duns hördes och vi träffade marken planet parkerade och bältessymbolen släcktes så alla började resa sig. Jag och Sam satt långt fram så vi tog våra väskor och smet förbi så vi slapp köa, vi gick bort till rullbandet och jag hoppade upp på Sams rygg medans vi väntade. Min väska en av den första så nu väntade vi bara på Sams, andra varvet med väskor kom och Sams väska var den sista i den omgången.

Båda började småspringer med sin väska bakom oss mot bussen för att hinna med den. Det var en liten buss som knappt fanns några platser i. Vi hittade en plats så jag satte mig i Sams knä. Det var tre bussar och de andra två var stora och allt folk i planet skulle få plats i en stor och några i denna. Vi skulle åka max tio minuter så vad spelade de för roll. Vi båda skulle till mig för våra familjer hade tydligen fixat en hemkomstmiddag. Mitt hus var också störst, vi bodde precis utanför stan, de tog fem minuter dit, vi hade en jätte stor tomt och sedan hade vi en stor sjö bredvid. Jag bodde med mina föräldrar och min äldre bror, vi båda var väll rätt bortskämda om Jag ska va helt ärlig. Sam bode i stan i en stor läggenhet med sina föräldrar och två yngre småsyskon. När de andra kom skulle vi förmodligen bo i vår stuga på tomten eller om vi fick plats i mitt rum. Vi får se, bussen stannade på första hållplatsen så nu var de bara runt två minuter till där vi ska av. När vi äntligen kom fram hoppade vi snabbt av och skyndade oss hem, vi småsprang och öppnade upp grinden och gick in sprang upp för trappan och öppnade upp dörren

" Vi är hemma " skrek vi högt och snart kom fyra välbekanta ansikten fram.