Justinbdrew

 Hon nickade och tårar började bildas i mina ögon och suddigt kunde jag se hur hon försvann ner för trappan, frustrerat gick jag in i mitt rum igen och smällde hårt igen dörren, mina tårar forsade nu ner av de faktum att jag fått Cass att börja skära sig igen, jag behövde göra något det var läge att prata, reda ut det som hänt och i alla fall bli vänner igen. Vi kunde inte gå och vara osams hela tiden, och det kanske gjorde så att Cass skar sig ännu mer. Jag satte mig i sängen och begravde ansiktet i händerna, jag skulle prata med henne bara inte just nu. Fan Justin, du måste prata med henne så snart som möjligt. 

” Justin? ” sa någon och knackade på dörren. Jag torkade bort tårarna som runnit ner för mina kinder och ställde mig upp. 

” Ja? ” sa jag. 

Dörren öppnades och Antonio kom in och stängde dörren snabbt efter sig. 

” Seven har varit i vårt hus ” viskade han och mina ögon spärrades upp.

Justins Perspektiv/28 September: 

” Hur vet du de ” frågade jag medan han satte sig på kanten på min säng. 

Han drog fram en lapp ur sin ficka 

” Läs ” sa han och gav mig lappen * möt oss vid ladan bakom sjön vid 9 - Seven * helvete. 

” Den låg på mitt nattduksbord när jag vaknade ” sa han och jag nickade medan jag granskade lappen.

” Cass och Bonnie får inte veta något ” sa jag och han nickade som svar.  Okej jag får vänta ett tag tills att prata med Cass, vi måste göra upp en plan nu. 

Alla samlades vid köksbordet och jag slängde en blick mot klockan på väggen, den slog 5 nu. Beau drog fram ett papper med en karta på och ritade upp en stor röd ring runt ladan. 

” De finns tre ingångar till ladan ” sa han och markerade tre prickar där ingångarna var för att alla tydligt skulle se. 

” Vi går in där, och om det bangar eller går rätt så går vi ut där ” sa han och drog fingret över huset och mot en av utgångarna. Alla nickade och det var uppfattat, jag förstod inte varför jag gjorde detta. Jag hade nästan valt att inte vara med men ändå gjorde jag inte som jag tänkt mig. Jag suckade men visste att jag inte kunde göra något nu, jag kunde inte ångra mig när en av våra största fiender var nära och ville prata med oss. Killarna behövde mig om det skulle gå fel. 

Cassidys Perspektiv: 

Jag visste aldrig vad jag skulle ta vägen, Justins rum var ju Justins rum vilket betydde att han kunde gå in där när han ville, och göra vad han ville. I Beau och Antonios rum kunde jag inte vara eftersom jag tyckte det verkade oförskämt att bara gå in och ut. I Bonnies rum hade jag märkt att Jai låg och sov, så det fanns absolut ingenstans att ta vägen. Jag suckade och vände mig om för att gå tillbaka till gymmet där jag också tillbringat natten, jag möttes av Beau som stod framför mig.
” Hej ” sa jag osäkert. Han nickade lätt som ett hej

” Jag och killarna måste iväg i kväll, och nej det är ingen fest. Det handlar om ett uppdrag ” sa han, jag suckade men nickade glatt, jag skulle slippa Justin och det skulle bara vara jag och Bonnie, perfekt en tjejkväll. Jag nickade igen och han log och vände och gick bort i korridoren och mot trappan. 

” När åker ni? ” ropade jag precis innan han försvann. 

” 20.00 ” svarade han och jag nickade för mig själv och fortsatte fram i korridoren och mot gymmet där jag tänkte tillbringa dem kommande timmarna. 

Killarna ropade något och jag hörde hur ytterdörren smälldes igen. Jag reste mig snabbt upp och skyndade mig in i köket där Bonnie stod med en Pizza kartong  och en kniv som hon försökte skära pizzan med. Jag slog mig ner mitt emot henne och log lite smått. När hon skärt klart en del la hon den på en tallrik och räckte över den till mig.

” Tack ” sa jag tyst och började äta. 

Efter en stunds tystnad och ätande började Bonnie prata.

” Eftersom det bara är vi så tänkte jag vi kunde ha lite filmkväll med chips ” sa hon och jag tittade upp och mötte hennes blick, man såg att hon var osäker om vad jag skulle säga. 

Jag nickade bara och log stort. 

” Det blir kul ” sa jag och hennes osäkra blick byttes ut mot en glatt leende. 

När vi ätit upp hjälptes vi åt att plocka undan och sedan plockade vi fram chips som vi hällde upp i en skål och sedan två stora glas med cola. Vi ställde fram allt på bordet i vardagsrummet och jag kröp ner under en filt medan Bonnie stoppade in filmen i spelaren, vi hade valt Safe Heaven som var en riktigt sorlig film. 

Mitt i filmen knackade de på dörren och Bonnie han precis resa sig innan två killar och en tjej kom in med vapen i vardagsrummet. Jag kollade skräckslaget på Bonnie som kollade minns lika skrämt som mig, ena killen kollade sig omkring

” Är ni själva ” frågade han, jag öppnade munnen för att svara men de kom inte fram några ord

” Va ” skrek han högt och jag nickade panikaktigt

” Om ni bara sköter er kommer detta gå enkelt och smärtfritt ” sa tjejen och glodde på oss med ett retigt flin på oss. Detta skulle inte gå bra, detta blir nog min sista dag på jorden. Vilket jag blir glad över. Orkar ändå inte vara kvar här. Jag kollade mig panikslaget runt i rummet efter något att skydda mig med, jag vet inte varför för de skulle vara omöjligt.

” Så vi har bara en enkel fråga ” började tjejen

” Vart är pengarna ” skrek hon ut.

” Vi-lk-a pe-n-ga-a-a-r ” stammade jag ut Bonnie satt helt chockad i andra soffan. Tjejen röt till och släppte ett skot mot mig som träffade min högra fot, jag tjöt till och en enorm smärta spred sig snabbt i min fot. Tårarna började rinna ner från mina kinder och jag kände mig helt hjälplös. 

" Svara " sa ena den enda killen som var kvar då den andra nyss dragit iväg för att leta efter något i huset. 

" j-a-gggg ve--tt in-t-e-e " tjöt jag fram och höll om min fot, smärtan var obeskrivlig. Hon slog ett hårt slag i Bonnies ansikte med hon reagerade knappt. Hon suckade när hon inte fick någon reaktion och började gå runt i rummet. 

" Så ni har ingen aning om vilka pengar vi snackar om " frågade killen och jag skakade på huvudet 

" Ni känner inte igen oss " frågade hon och jag granskade de och fastnade på killen de var samma som hängt efter oss  från starbucks, de var så de visste hur vi bodde.

" j-O " sa jag tyst och nöjda flin spred sig på deras läppar innan hon slängde sig mot mig för och jag tjöt till ner ännu ett skott träffade mig. Denna gång min arm, mina tårar blev mer och hon tog ett grepp om min hals inte så jag ströps men inte så jag kunde andas normalt heller hon riktade sin pistol mitt huvud och jag förberedde mig för mina sista minuter kanske sekunder. 

" Ni har en sista chans att säga vad pengarna är " skrek hon nu högre en alla andra gången ut Bonnies blick drog sig för första gången från stället hon glott på och kollade chockat på mig 

" Nej snälla inte Cass " tjöt hon ut och tårarna började rinna för hennes kinder

" Tyst Bonnie, om någon ska dö så är de jag, jag vill ändå de, tror jag " sa jag snabbt och tjejen sa

" Säg nu " befallde hon och vi satt tysta

" Ett " 

" Två " nu kommer jag dö, jag kollade på Bonnie för sista gången och mimade ett - i love you - till henne 

" T- " började hon och en dörr flög upp och Justin och resten av gänget syntes, av chock släppte hon pistolen och ett skott hördes och tjejen låg på golvet och de blödde från hennes huvud, snart där på hördes ännu ett skott och den ena killen låg på marken, steg hördes i trappan och den sista killen kom in i vardagsrummet 

" vad fan " mumlade han och snart låg han död på golvet. Tårarna var som stora fontäner jag skakade av rädsla och smärtan i min fot och arm var enorm. Justin sprang mot mig och slängde sig om mig, direkt kände jag trygg het. Han lyfte upp mig och han och Stoph började gå i snabb till badrummet Justin hoppade upp på bänken med mig i sin famn och Stoph plockade fram bandage och något slags sprit eller något. 

" De är som tur är inte djupa " kunde jag höra Stoph mumla och en svidande smärta spred sig i såren men den försvann snart och han lindade vandrade runt såren, han rotade runt i skåpen efter någon och tog ut en smärtstillande och rökte den och ett glas vatten till mig som jag svalde. Justin hoppade sedan försiktigt ner från bänken och började gå mot vårt rum och placerade oss i sängen. Han satte sig och drog in mig i hans famn mina armar virades runt mina ben och han höll om mig hårt, jag kände mig trygg, just här. 

" Du är trygg nu " viskade han i mitt öra och kysste min hjässa och en skön tystnad spred sig. 

Efter en lång väldigt lång stund av bara tystnad viskade Justin 

" jag älskar dig cass och bara dig " vilket fick hela mig att rysa och mitt hjärta hoppade ett slag, 

" jag älskar dig med " svarade jag så gott de gick med min svaga röst och mötte hans glada läppar i en kyss.

” Är jag förlåten nu? ” frågade han försiktigt. Jag tänkte efter det, han hade räddat mitt liv. 

” Ja ” svarade jag och burrade in mig i hans famn.