Justinbdrew

Vi alla gick bort till matbutiken där vi skulle möta tjejerna, som kom efter en stund. Vi stoppade ner saker vi vi skulle behöva. Vi hade igentligen ingen aning om vart vi skulle. Antog att vi skulle ta bussen en bit och hoppa av och leta reda på något helt öde hus, vilket jag inte tror de finns så där super mycket av här. Egentligen skulle de varit lättast att bara åka hem men vi var tvugna att vänta i två veckor. Alla tidigare plan var fulla. Vi betalde och gick ut med alla kassarna för att se om det fanns någon busstabell någonstans, vilket vi fann och såg att nästa buss kom om tio minuter. 

Efter elva minuter kom den, vi hoppade på och slog oss ner längst bak. 

Ingen hade någon aning om vart vi skulle. Ödet skulle få bestämma vart vi skulle. 

Vad har jag gjort med mitt liv egentligen, om jag bara hade skött mig som liten skulle jag inte sitta här plus att jag dragit med mig massa andra som lika gärna kunde ha suttit hemma med sina familjer.

Cassidy’s Perspektiv: 

 Bussfärden hade gått segt men bussen hade tillslut stannat vid det sista stoppet, det var en skog på ena sidan och på andra en strand med vatten och klippor på sidorna. Vi hade hoppat ut med våra saker, som då inte var så mycket och vandrat bort till stranden och lagt ner våra saker. Nu var klockan runt 11 på kvällen, solen hade börjat gå ner och himlen var prydd av rosa, orange och rött. 

Alla satt tysta, funderade säkert vad vi gjort och vad som skulle hända. 

Alla mina saker var borta och jag kände mig tom, jag visste inte om vi skulle återvända till hotellet för att hämta sakerna. 

” Resan är förstörd ” suckade Justin medan han drog en pinne genom sanden. 

” Vi kan väll njuta av tiden vi har kvar, dem kommer inte hitta oss på ett tag ” sa Adam och såg upp från sanden. Jag kände hopp inom mig, vi hade en strand, sol och varandra det kunde ändå bli bra. 

Justin reste sig upp och bortsade bort sanden som fastnat på kläderna

” Jag går och kissar ” sa han tyst och försvann bakom klippan. 

 Alla satt fortfarande tysta och glodde mot horisonten, sanden eller pillade på något. 

Efter några minuter kom Justin tillbaka. 

” Kom hörni, det är ett hus här ” ropade han glatt och sa att vi skulle komma.

Ingen sa något bara reste sig snabbt upp och skyndade efter Justin för att se om man kanske kunde bo i det. Även att jag såg en skymt av hopp att de två sista veckorna skulle bli okej kunde jag ändå inte sluta tänka på att Paul aldrig dog och nu är någonstans och letar efter oss, de kändes som jag dissade Bonnie och Justin de försöker hela tiden få mig på bra humör och fråga hur de är men jag skiter i dem. 

Men jag är så sjukt rädd, rädslan tar över hela min kropp jag vet inte vad jag ska göra. 

” Cass! ” ropade någon och min lilla bubbla spräcktes och jag återgick till världen. 

Alla stod borta vid ingången till de stora trasiga huset som såg ut att rasa in när som helst, 

Huset hade spindelnät och damm överallt och de kunde inte varit folk här på år, ändå stod de möbler överallt. De fanns en liten trappa till övervåningen där de fanns 4 sängar i ett stort rum. Direkt förstod jag att vi skulle få bo här. Jag hade absolut ingen lust att sova i en säng, gud vet vem som sovit där eller vad som har hänt där. Vi hade köpt några filtar så jag antar de blir golvet och en filt. Love my life. 

Min mun öppnades i en stor gäspning och jag kände hur otroligt trött jag var men också hur rädslan la sig högt i halsen och jag började smått skaka, och för att inte de andra skulle märka något smög jag ut och sjönk ihop på husets långsida, jag placerade mitt ansikte i mina händer och tårarna började rinna. Varför kunde jag inte bara leva ett normalt liv med min pojkvän och vänner, jo för att de var kriminella och hade fiender i flera länder och därför hade folk efter sig hela tiden. 

Jag kunde höra steg som kom närmare och närmare och Justins mjuka röst hördes. 

” Cass hur är det? ” jag sa inget utan satt kvar på samma ställe. 

” Cass prata med mig! ” sa han högre och jag tittade upp och mötte hans oroliga blick. 

” Jag är rädd Justin ” tjöt jag och slängde mig i Justins underbara famn, han sa inget utan bara höll om mig. 

Vi stod där länge och bara höll om varandra, jag visste nu att allt skulle fixa sig. 

Jag tänkte på dem sena kvällarna framför datorn när jag tittat på bilder på weheartit med en stor kopp med te bredvid mig, på helgerna kunde jag sitta så hela natten plus dagen.

Det var nästan mitt liv, bilderna, insprationen. 

Jag minns speciellt en bild, på bilden stod det 

” Everything is going to be okey in the end, if it’s not okey it’s not the end ” 

Från och med tänkte jag följa dem orden, jag visste att dem stämde. 

Justins Perspektiv: 

 Jag var orolig, jag förstod Cass. Varför hade jag ens dragit in henne i detta?

Om inte jag hade gått fram till Bonnie, Cass och Sarah och frågat om dem skulle med på festen skulle aldrig detta hänt. Cassidy skulle ha ett bra liv med kanske en bättre pojkvän än mig. 

Vi hade fortfarande armarna runt varandra, jag tror vi båda tänkte. 

Tänkte på livet, vad som hänt, vad som kommer hända och vad vi skulle göra. 

” Ska vi gå in ” viskade jag, hon hann inte svara innan jag lyft upp henne och börjat gå in. 

Det fanns endats 5 små filtar så vi skulle vara tvugna att dela, kanske inte det lyxigaste men det räckte. 

 Alla hade tagit varsin filt och lagt sig ner med sin kamrat, jag och Cass såklart. Jag hade armarna runt hennes midja och mitt ansikte mot hennes hår. 

” Godnatt ” viskade Bonnie och vände sig tillbaka mot Jai. 

Efter några minuter verkade det som alla sov, men såklart inte jag. 

Det var svårt att somna när alla tankar snurrade runt i huvudet. 

Vad skulle vi göra, vad skulle hända? 

” Justin sov ” suckade Cassidy och vände sig mot mig. 

” Det går inte ” suckade jag. 

” Tänk inte på allt ” sa hon och drog sina naglar i cirkel mönster utan på min tröja. 

Rysningar for genom min kropp. 

” Allt är mitt fel ” sa jag och mötte Cass blick. 

” Nej ” sa hon. 

” Everything is going to be okey in the end, if it’s not okey it’s not the end ” viskade hon och vände sig om igen.

Vi håller vad vi lovar, förlåt att de kom upp nu och inte tidigare idag, men vi är otroligt sega och kan typ inte skriva på dagen. Sen måste jag säga förlåt för otroligt fula bilden, Agnes får nog göra bilder i fortsättningen mina blir bara sjukt dåliga. Detta blev oxå kort men de är för vi la upp ett kort igår oxå, men nästa blir normalt. 

Fråga: Vad tror ni nästa novell kommer handla om?