Justinbdrew

 

” Vilken ” frågade jag och han pekade på den rosa och jag nickade, jag kollade på prislappen och den kostade 500, vilket chockade mig då det var sjukt billigt, jag betalde och vi gick bort till Hunters butiken, jag hade länge velat ha ett par rosa hunters så jag letade upp de i min storlek, detta var en dröm, på Victoria Secret köpte jag en vattenflaska ett par mjukis byxor och tre bh:ar och Justin betalde allt där. Vi gick in på Ralph Lauren, och båda köpte en massa, jag köpte två stickade tröjor en mörkblå och en vit två piké tröjor och en t-shirt och Justin tre t-shirts och 3 pikéer. Herregud det här var bara början.

---

 

Cassidy’s Perspektiv: 

 

Jag stönade högt när jag slängde mig på den stora mjuka sängen som fanns i rummet jag och Justin delade. Mina ben värkte av hur långt och länge vi hade gått, klockan hade blivit mycket och jag kände mig trött. 

Justin började fixa med sakerna han köpt. Mina påsar hade jag slängt bredvid mig i sängen, det fanns många små affärer nere i stan så jag hade fått med mig påsar från bland annat Victoria’s Secret, Brandy, Juciy Coutore och många fler. Jag hade inget lust att gå ut att festa eller bara gå ut heller, så jag gick fram till min resväska och drog av mig mina kläder och kröp sedan ner under det kalla täcket. Jag hade inte orken att borsta tänderna. 

” Godnatt ” viskade jag medan jag la mig bekvämt. 

” Godnatt ” sa Justin och vände sig om från sin garderob och log. 

 

Justins Perspektiv: 

 

Jag kände ett långt smalt och vasst föremål mot min hals och djupa varma andetag träffade mitt ansikte gång på gång. Jag slog sakta upp ögonen och mötte ett par nästan svarta ögon. Jag flämtade till och stängde ögonen igen, det var Paul från Seven. Jag var helt säker på att vi dödat honom.

Jag öppnade ögonen igen och förökte se om Cassidy låg bredvid mig, det gjorde hon. Hon andades tungt och hade ett litet leende på läpparna. 

Allt var helt stilla ingen rörde sig det ända ljudet som hördes var Pauls andetag.

Jag sparkade snabbt upp benen mellans hans ben. Han flög snabbt ned på marken av smärta medan höga stön och kvidande lämnade hans mun. Jag ruskade snabbt Cass, vi hade ingen tid att förlora om han var här hade han säkert flera som var runt omkring. Cassidy hade endast på sig underkläder men det strunade jag i jag tog en klänning som låg på sängkanten och rusade ut och in i dem andras rum innan Paul han ställa sig upp och komma efter. På vägen ut ställde jag en stor stol vid dörrhandtaget så att han inte skulle komma ut så lätt. Cass hade märkt vad som hänt och såg skräckslagen ut där hon stod bredvid mig medan jag fixade stolen. 

” Vaa-ar D-ett Paa-uul? ” sa hon och började skaka smått.

Jag bar upp henne i min famn medan jag skyndade mig in i deras rum. 

Jag släppte ner Cass och väckte dem. 

Jag förklarade situtionen för Adam och Antonio och dem tyckte att vi skulle fly, bort från hotellet och långt bort i Grekland.

 

Den stora taxin stannade framför oss en bit utan för hotellet och vi alla kastade oss in, taxin började köra, och vi sa bara att han skulle köra iväg vart han ville. Efter en lång bilresa kunde vi finna ett stort köpcenter en bit bort och jag bad Chaffuören att stanna där och jag gav han pengar och hoppade ut. Cass hade suttit tyst hela bilresan och jag och fram till henne, mina händer satte jag runt hennes midja och tittade henne i ögonen 

” Hur är det baby ” hon ryste till när jag flyttade min hand till hennes arm och drog tummen längst med den.

” Jag mår bra ” sa hon och klistrade på ett leende på sina läppar, ett leende en person som aldrig träffat henne skulle se direkt var ett stort fake smile. Hon vände sig och började gå mot köpcentret med de andra. Cass och Bonnie försvann till avdelningen med tjejbutiker för att köpa några nya kläder till sig då vi bara fått med oss ett varsin plagg, mina tankar började skrika i mitt huvud varför Cass var så konstig, var hon rädd? Men då skulle hon väll säga de. Eller? 

Killarna svängde in på Ralph Lauren. 

 

Vi alla gick bort till matbutiken där vi skulle möta tjejerna, som kom efter en stund. Vi stoppade ner saker vi vi skulle behöva. Vi hade igentligen ingen aning om vart vi skulle. Antog att vi skulle ta bussen en bit och hoppa av och leta reda på något helt öde hus, vilket jag inte tror de finns så där super mycket av här. Egentligen skulle de varit lättast att bara åka hem men vi var tvugna att vänta i två veckor. Alla tidigare plan var fulla. Vi betalde och gick ut med alla kassarna för att se om det fanns någon busstabell någonstans, vilket vi fann och såg att nästa buss kom om tio minuter. 

Efter elva minuter kom den, vi hoppade på och slog oss ner längst bak. 

Ingen hade någon aning om vart vi skulle. Ödet skulle få bestämma vart vi skulle. 

Vad har jag gjort med mitt liv egentligen, om jag bara hade skött mig som liten skulle jag inte sitta här plus att jag dragit med mig massa andra som lika gärna kunde ha suttit hemma med sina familjer.

---

Världens kortaste kapitel vet, men jag kan glädja er med att det kommer ett kapitel redan imorgon. Det går lite trögt efter som det är slutet av novellen och insprationen har tagit slut.