Justinbdrew

FANNIE’S PERSPEKTIV

” Sess Smith ” ” Våning 3 rum 39 ” vi nickade och började gå mot hissen, Liam tryckte på knappen och hissen kom några sekunder efter. Vi klev in och tryckte sedan på knappen som ledde till våning 3, hissen plingade till och dörren öppnades. Vi klev ur och möttes av ett väntrum med massor med stolar, jag skymtade Sam och Sonia i en lites soffa i hörnet, jag skyndade mig bort dit, och Sonia reste sig upp och kramade om mig, jag kramade sedan om Sam, jag och Liam satte oss på två stolar mitt emot varandra. ” Vad har hänt? ” frågade jag när jag satt mig till rätta de ryckte på axlarna ” Hon vägrar säga något hon har stora blåmärken över hela kroppen och några andra men inte farliga skador ” Jag nickade. ” Vart hittade de henne? ” frågade jag sedan ” Det var jag, hon satt på trappan till huset när jag kom hem från jobbet ” svarade Sam mig, efter en stunds tysnad reste sig Liam upp och sa ” Kan vi träffa henne? ” ” Ja, hon sov förut men hon kanske har vaknat ” ” Jag måste få se henne ” sa Liam till Sonia och vi började gå mot rum 39, vi knakade på dörren och steg sedan in, Sess låg i en vit säng, hon vinklade sitt huvud mot oss och öppnade sakta ögonen. Hon sken upp i ett leende och Liam sprang fram till henne och och kramade henne och gav henne sedan en kyss på pannan, jag gick sedan fram till henne och gav henne en lång kram.

” Fannie kan du bara gå ut snabbt jag måste berätta en sak till Liam bara, du kan komma snart ” jag vände mig mot Sess och nickade mot henne hennes röst var svag så man hörde knappt vad hon sa, jag vände mot dörren och gick ut.

SESS’S PERSPEKTIV

Fannie smällde igen dörren efter sig och jag hörde hennes steg försvinna. Jag tog ett djupt andetag, Liam satte sig vid mina fötter och tittade sorgset på mig. ” Jag är gravid ” sa jag tyst, Liams ögon blev större och ett litet leende spreds på hans läppar, han böjde sig fram och kysste mig, ” Jag trode du skulle bli arg.. ” han skakade på huvudet, ” Ska du behålla de? ” frågade han sedan, jag ryckte på axlarna. Jag visste att han trodde att de var han som var pappan eftersom vi hade haft det för ett tag sen, och jag låter honom tro det. Jag orkar inte med en massa bråk just nu. Ingen viste vad som hänt och varför jag var borta, bara jag. Jag skulle berätta för Fannie, hon var den ända jag litade på och Liam då men de kan jag inte berätta för honom. Jag blev kidnappad, våldtagen. Jag hade varit på väg hem från Liam då någon tog tag om min kropp, satte sina händer för min mun och mina ögon och slängde in mig i en bil, och allt blev svart, sen hade jag vaknat upp i ett svart mörkt rum, men en liten säng. Jag minns inte så mycket mer en att de slog mig, sköt mig , skärde mig och våldtog mig. Jag skulle aldrig känna mig riktigt trygg igen när jag var ute själv.. Jag var sjukt trött, och orkade knappt hålla mig vaken, snart där på somnade jag. ” Babe ” jag slog upp ögonen och såg Liam stå framför mig. ” Du ska få åka hem nu ” jag nickade och reste mig sakta upp. Jag greppade tag i Liams hand och vi gick ut ur rummet. ” Har du sagt till någon ” viskade jag till honom ” Nej men dina föräldrar vet ” jag nickade och kramde hans hand hårdare. Vi kom fram till ett väntrum där Fannie stod hon kramade om mig och sa ” De andra väntar vid bilen ” jag nickade och började gå mot hissen, vi åkte ner och gick sedan ut ur sjukhuset. Jag kunde se pappas bil en liten bit bort, vi var framme vid bilen och jag Fannie och Liam satte oss i baksätet medan mamma och pappa där fram.

FANNIE’S PERSPEKTIV

Vi lämnade av Liam hos han och sedan åkte vi vidare hem, Sam körde upp bilen på uppfarten och jag hoppade ur och hjälpte sedan Sess ut. Vi sa godnatt till Sess föräldrar och gick sedan upp Sess tog tag om min hand och stannade mig precis från att gå in på mitt rum. ” Kan jag få sova hos dig, jag är rädd? ” sa Sess och tittade ner i marken. Jag tittade frågande på henne men nickade ändå. Vi hjälptes åt att bära in en madrass och bädda ihop snabbt. Sedan kröp vi ner, jag tittade på Sess

” Varför är du rädd? ” hon tittade sorgset upp på mig, hon börja snyfta och jag hoppade snabbt ner till hennes madrass och kramade om henne. ” Vad hände egentligen tiden du var borta? ” sa jag, hon började snyfta mer och jag kramade om henne hårt och strök henne på ryggen.

” Berätta ” sa jag och släppte henne och kollade in i hennes tårfyllda ögon. ” Jag är... Gravid ” sa hon och jag tittade frågande men glatt på henne, varför var hon då ledsen? ” Grattis gumman, men varför är du inte glad? ” Hon gömde ansiktet i händerna och mumlade ” Det är inte med Liam ” Jag stelnade till, vem var pappan då? ” Vem är .. pappan? ” stammade jag och satte handen för munnen. Hon var tyst en stund innan hon vände upp sitt huvud mot mig. Hennes ögon var rödsprängda ” Jag vet inte ” sa hon tyst. Jag chockades, hade hon blivit .. våldtagen? Vi satt tysta en stund och jag vände mig sedan mot henne. ” Blev du våldtagen? ” sa jag medan jag nervöst pillade med mitt hår. Hon nickade och på några sekunder satt jag med aramarna runt hennes kropp. Hon snyftade och jag la mitt huvud på hennes axel. Undrar hur det kändes? att bli våldtagen.

Jag vaknade av att solen lyste i mina ögon. Jag vände mig om och stötte till Sess, hon var vaken. Hon låg tyst och stilla och stirrade ut i tomma intet. ” Tycker du jag ska berätta? ” sa hon och jag ryckte till. ” Det måste du väll? ” Hon nickade och vi låg kvar där en stund. Jag satte bredvid henne när hon messade Liam och skrev * Vi måste prata * Jag visste inte hur han skulle reagera av sms:et men när man skickade den frasen betydde det oftast att det hade hänt något.. Väldigt allvarligt.

4 komentarer för nästa ! :)