Justinbdrew

Justin's Perspektiv 

Jag hörde ett skott på övervåningen, fan fan fan Cass. Vem är där uppe, och hur kunde han komma upp utan att vi märkte de. Stoph hörde också skottet, jag kunde se att hans ögon fylldes med tårar. Det plingade på dörren och Jacob smälde till mig rakt över kinden innan han och de andra rusade ut genom altan dörren. Stoph rusade förbi oss och upp för trappen. Adam gick bort till dörren som någon ännu en gång plingades på. Jag och Antonio hängde snabbt på Stoph upp för trappan, Stoph var nu framme vid dörren till mitt rum och slet upp den på mindre än en sekund. Hans min blev mer chockad och det ens var möjligt.
” Ca-ass ” stammade han och försvann in i rummet. Jag sprang snabbt in i rummet och fann Christopher sittandes bredivd henne gråtande.
” Är hon död? ” sa jag och sprang snabbt fram till hennes livlösa kropp.
” Hon andas ” skrek jag medan Antonio ringde efter en ambulans. Han förklarade snabbt var vi befann oss och la sedan på och sprang fram till oss. Tårarna rann ner för Stoph kinder, han lyfte upp hennes huvud i hans knä samtidigt som han strök bort hårslingor från hennes ansikte,
” De kommer nu Adam gå och öppna ” sa jag snabbt när jag hörde sirener utanför. Han kom snart tillbaka med tre gubbar med en stor bår, som de lyfte upp henne på,
” Kan du åka med henne jag klarar inte av att se henne så här ” viskade Stoph tyst
” Allt för dig bro ” sa jag innan jag försvann ut med ambulans gubbarna. Dem lastade in hennes bår i ambulansen. Jag tittade oroligt på Cass medan vi åkte till sjukhuset, under den senaste veckan hade hon börjat betyda mer för mig, innan hade hon bara varit en irriterand bitch men det ändrades verkligen när man lärde känna henne bättre. Hon var så sjukt vacker. Nej nej få inte känslor för henne, fan jag känner så här varenda jävla dag, det är omöjligt att få bort tankarna om henne. Va Fan har tjejen gjort med mig, hon har gjort mig till den gamla Justin, den Justin som inte rökte, drack och inte var Bad. Jag ångrade lite nu hur jag förändras  men jag kunde ändå inte ändra på det nu, det var mitt jobb.
” Är du hennes bror? ” sa ambulansmannen som fixade med slangar framför mig i bilen
” Neh, jag är hennes vän ” sa jag och slog ner min blick på Cass otryckslösa ansikte, jag kände plötsligt hur en ensam tår rann ner från mitt öga. Jag torkade snabbt bort den och försökte se så oberörd ut som jag kunde.

Cass hade precis blivit opererad och sjukhus personalen hade nyss kört ut mig från hennes rum. Dem sa att hon behövde vila, jag förstod dem men jag ville bara se hennes vackra ansikte, Vafan säger du Justin? En sjuksköterska avbröt mina tankar.
” Här är hennes mobil, den låg i hennes byxficka ” sa hon och sträckte mig Cass svarta Iphone.
Jag nickade som tack och tog emot den. Sjuksköterkan gick iväg och försvann in i en av dörrarna. Jag tittade en lång stund på mobilen innan jag kom på att jag kanske skulle ringa någon av hennes föräldrar eller syster. Jag avstog att ringa hennes föräldrar eftersom Cass berättat att dem knappt brydde sig om henne eller Stoph. Hennes syster däremot hade jag inte hört så mycket om. Mobilen hade inget lås så jag låste upp den och gick in på kontakter. Jag scrollade långsamt neråt och fann namnet Catilin som var hennes systers namn, jag tryckte på ring och signalerna gick långsamt framåt.
” Catilin ” sa en okänd tjej röst som lät vara minst 22 år. Jag tog ett djupt andetag, nu ska jag visa den bra sidan av Justin.
” Jo, jag heter Justin och är en av Cass vänner. Det har hänt en liten olycka och Cass har blivit skjuten i axeln, så jag undrar om du skulle kunna komma hit? ” sa jag så bra jag kunde.
Det var tyst på andra sidan luren några sekunder.
” .. Jag befinner mig i New York, men jag kommer så fort jag kan ” sa hon och så hade hon lagt på. Jag förde långsamt ner telefonen från örat. Jag hade redan ringt killarna och dem skulle väll komma vilken sekund som helst, jag hade pratat med Adam och han hade beskrivit att Stoph legat helt stum i soffan med en filt virad kring sig, han brydde sig verkligen om sin syster. Han behövde inte vara orolig jag visste att Cass skulle klara det här, hon var stark.

Killarna hade kommit och vi satt tysta i väntrummet och väntade på besked om vad som skulle hända. Christopher satt knäpptyst och stirrade rakt ut i luften, Adam hade frågar honom några gånger om han ville ha något att äta men han satt bara tyst kvar på stolen. Jag kunde förstå Stoph om ens föräldrar inte brydde sig om en så var Cass den enda personen i hans liv som betydde något för honom. Cass mobil lyste upp och det stod att hon var här om några timmar.
Min blick släppte skärmen och drogs upp mot doktorn som ljust kommit.
” Vi har bra och dåliga nyheter om Cassidy ” sa han och allas blickar fördes mot honom.
” Hon ligger desvärre i koma men kommer troligtvis vakna upp om några dagar ” sa han och bläddrade i papprerna i pärmen han höll i. Min klump i magen jag haft där under dess timmar försvann på några sekunder, hon levde och skulle klara detta! Jag vände blicken mot Stoph som hade ett leende på läpparna. Jag kramade om honom inte en broderlig kram detta var en kärleksfull kram.

3 timmar senare

En mörkhåring ganska lång tjej störtade in genom dörren till väntrummet. Hon såg sig omkring och hennes blick stannade på Christopher. Han omfamnade henne och dem stod länge och höll om varandra.
” Hur mår hon? ” sa Catilin ocb slog sig ner mellan mig och Stoph.
” Hon ligger i koma och kommer antagligen göra det några dagar ” svarade Stoph och Catilin vände sig sedan mot mig.
” Du måste vara Justin ” sa hon och sträckte ut sin hand mot mig.
” Ja och du är Catilin? ” sa jag och skakade hennes hand. Hon nickade och gav mig ett tillgjort leende. Är det bäst att jag tar det med henne, allt om vad som hände? Hon verkade vara en bra tjej. Jag harklade mig och hon vände snabbt blicken mot mig.
” Vi måste prata med dig följ med ” sa jag och gjorde en blick som visade att hon skulle följa med mig och Stoph som just ställt upp oss. Hon nickade frågande och följde med oss ut från väntrummet. Jag och Stoph berättade så gått det gick om att vi var kriminella och vad vi gjorde. Hon nickade och kollade med en svårläst blick.
” Så du är alltså kriminell och jagad av polisen, och du är med i hans gäng? ” sa hon och pekade på Stoph, han nickade.
” Jag tycker inte det ni gör är rätt men ni måste lova att ta väll hand om Cass, vet hon ens om det? ” Stoph nickade och jag skakade på huvudet.
” Gör hon? ” sa jag och Stoph såg med ens osäker ut.
” Jag vet inte jag kanske bara trodde det ” sa han och skakade på huvudet.
” Snart vet hon ” vi ska berätta så fort hon vaknar sa jag som svar på Catilins fråga.
” Och till sist lova att inte berätta något för våra föräldrar ” sa Stoph med en allvarlig min. Catilin svalde hårt och nickade sedan. Jag lutade mig fram och gav henne en kram, hon luktade gott av parfym.
” Tack så jätte mycket ” sa jag och log tacksamt detsamma gjord Stoph.

 Fråga:  Hur skulle ni känna om ni var i Stoph situation?