Justinbdrew

 

 

” Titta här ” sa Justin, hans stod bredvid en byrå. Den såg precis ut som den jag och Bonnie hade mellan våra sängar i hennes rum. På byrån stod en spegel det var ett hjärta ritat i dammet och det låg några gamla tidningar på byrån. 

” Det ser ut som det här har varit någons rum ” sa jag och såg mig omkring efter fler saker som kunde tyda på att det bott någon här innan. Jag trippade fram till en liten fåtölj och blickade ner mot golvet där jag kunde skymta ett par fotspår i dammet, hade varit någon här uppe innan oss. Om dem förra ägarna hade varit här uppe hade väll det försvunnit eftersom det var flera månader sedan vi flyttade in. Och som jag visste hade ingen av oss andra varit här. Jag kollade med skräckslagen blick bak mot killarna som också märkt fotspåren. 

---

 

 

Justins Perspektiv:

Chockat tittade jag på fotspåren på golvet, och sedan upp mot Cass som kollade skräckslaget på mig. ” Har ni varit här uppe? ” frågade hon och både jag och Beau skakade på huvudet. Tänk så hade det varit någon här, eller de måste varit någon här. Den kanske hade bott någon här? Det fanns möbler och saker som tydde på att det kanske hade det.

” Aja vi skiter i detta nu ” hörde jag Beau säga som gått bort till ett hörn där de fanns ett fotbollspel som han granskade. Det var svårt att släppa att det kanske varit någon här medan vi bott där nere. Vem vet vad den kunde ha gjort, spionerat på oss? 

” Denna ska vi ha ” sa Cass och pekade på fåtöljen. Jag nickade och tillsammans med Beau bar vi ner den till Bonnies rum. Eftersom vi inte visste vad den skulle stå ställde vi den i mitten av rummet.

 

Vi hade nu fått ner massor med saker och Cass kom ner klättrande för den branta stegen. Vi stängde luckan och jag var nog med att låsa den eftersom tanken av att det hade varit någon där var skrämmande.  

” Jag fixar rummet, ni kan göra vad ni vill ” sa hon och jag och Beau gick ner till nedervåningen och kastade oss ner i soffan. Jag sappade mellan kanalerna och vi båda fastnade för en fotbolls match mellan PSG och Arsenal, de stod en så länge 0-0. 

 

” Ska vi gå och kolla hur de går för Cass? ” frågade jag och pekade med kontrollen mot övervåning. Han nickade och vi började springa upp för trappan där de nu stod lite möbler som varit därinne förut, bland annat Cass säng. Jag öppnade upp dörren och kollade mig omkring, Det var annorlunda. Cass stod vid byrån och vände blicken mot oss när vi kom in. Sängen stod mot väggen på vänster sida och Cass hade flyttat ena garderoben så de stod bredvid varandra bakom sängen, byrån stod bredvid sängen och sedan fanns det ett runt högt bord där Bonnies dator stod och sedan en fåtölj där ena garderoben funnits förut och på golvet låg en stor fluffig matta och på ena väggen hade Cass satt upp bilder så de formades som ett hjärta. I ett hörn var det en stor spegel och massor med skor nedanför. 

” Vart de bra ” Frågade hon och båda nickade storögt. Herregud vad hon hade hunnit med mycket. Det var fint. Röster hördes på nedervåningen och en dörr smälldes igen. Både jag och Beau kastade oss ner för trappan och killarna stod i dörröppningen. Jag visste ganska säkert att dem hade varit ute på ett uppdrag. 

” Vi har letat efter Seven och fått reda på att dem är här någonstans omkring ” sa Luke och suckade. Antonio hade något i handen, en bunt papper. Han gick mot köket och alla slog sig ner runt bordet och han la ner bunten med papper mitt på bordet. Även fast inte jag var med på uppdragen var jag med på möten. 

” Dem är konstigt nog bara tre stycken, men dem kallar sig Seven för att lura fiender ” sa Luke och drog fram tre stycken bilder från bunten med papper. Ena bilden var på en ganska så ung kille, jag skulle kunna gissa på att han var runt 15 år gammal. Den andra bilden var på en ganska mycket äldre kille, säkert över 20 år. Hans käkben var tydliga och skapade skuggor under kindbenen. Hans mörkbruna hår låg rufsigt på hans huvud och hans blick var hård och kall. Den tredje och sista var en bild på en tjej, hon hade brunt hår hängande ner för hennes axlar och ett leende på läpparna. Hennes leende visade något helt annat än lycka och glädje, mer skadeglädje i sådana fall. Jag lyfte blicken och mötte fundersamt Adams blick. 

” Det här är Jaden Smith ” sa Adam och pekade på den mörkhyade killen. 

” Detta är Paul Wesley ” sa han och pekade på den andra killen 

” Och sist Miranda Kerr, hon är känd för att vara väldigt smidig ” sa han med fingret på hennes näsa. 

Adam flyttade sitt finger från hennes näsa till en karta som han lagt ut bredvid. Hans finger hade bildat ett liten fett fläck på hennes näsa, vilket resulterade i att hon såg ut att ha en katt nos. Jag flinade lite för mig själv men vände sedan snabbt min uppmärksamhet mot kartan. Det var ett litet svart kryss bredvid skogen vi bodde vid. Så deras hus låg alltså på andra sidan skogen.

” Dem bor tillräckligt nära för att kunna anfalla oss när dem vill ” sa Antonio flyttade sin hand till nacken där han kliade sig fundersamt. Alla satt tysta och tittade på kartan.

” När jag, Justin och Cassidy var uppe på vinden hittade vi fotspår i dammet, dem var ganska nya ” sa Beau och jag nickade för att bekräfta det han sagt. 

” Har någon av er varit där uppe? ” sa jag och tittade runt på alla runt bordet. 

Ingen svarade alla skakade bara på huvudet och jag och Beau tittade skrämt på varandra. 

” Då måste det varit någon där ” sa jag till Beau. Han svalde hårt och nickade osäkert. Snabba steg hördes i trappan och Cass kom in, hon kollade med rädda ögon på oss hela hon skakade. 

” Vad har hänt Cass ” frågade jag och gick fram till henne hon räckte fram sin mobil till mig jag spände upp ögonen, de var ett smset hon hade fått av ett okänt nummer, de var en bild på Bonnies rum, medan Cass fixade de hon var med på bilden och under stod texten, ” Nice jobb Cassidy ” snabbt slog jag armarna om henne,

” Vad har hänt ” frågade Stoph och jag kastade mobilen till de. 

” Hur fan ” hörde jag Beau säga i bakgrunden, för just nu fokuserade jag bara på Cass och hur de kunde ta n bild på henne när vi var hemma och utan att hon märkte de. 

 

Cassidys perspektiv

 

Jag skakade av rädsla, hur fan har de fått tag på bilden, för de kan väll inte ha varit någon hos oss, eller. För hur skulle de kommit in hit och utan att jag märkte de. Detta gjorde mig rädd, riktigt rädd. En panik spred sig i min kropp, tänk så hade de gjort något med Bonnie, hon och Jai hade väll sovit hela dagen i Jais säng. Snabbt kravlade jag mig ur Justins omfamning och kastade mig upp för trappan jag kunde känna killarnas förvånade blickar när jag försvann ut genom köket. Snabbt slängde jag upp dörren och fann Bonnie ligga i sängen orört med Jais armar om henne, sakta andades jag ut av lättnad. Jag vände mig om och gick tilbaka ner till de andra som nu satt framför en dator

” Vad gör ni ” frågade jag försiktigt och allas blickar vändes mot mig

” Försöker spåra vem de är som skrev meddelandet men de är omöjligt ” svarade Adam mig, Adam var den som var bäst på datorer hade jag lärt mig. Sakta kände jag hur hungern spred sig i min kropp, jag hade knappt ätit något idag. Med snabba steg gick jag fram till skafferiet och till min lycka fann jag ett paket nudlar, jag tog de och la de i en kastrull med vatten och kollade sedan vad killarna gjorde. Adam klickade in en kod och en ruta kom upp,han skrev in något och de kom upp ett laddnings tecken och han skrev in ännu något

” Jag kan inte komma igenom brandväggen ” sa han och suckade. Jag vände mig om och såg att mina nudlar var klara jag hällde upp de i en skål och stödde innehållet i den lilla smakpåsen över och satte mig sedan vid den ena barstolen med mina nudlar och började kolla på mobilen som jag tagit tillbaka av killarna och jag kollade instagram. Mitt finger dubbelklickade på några bilder och bilderna likades.

 

” Jag går och lägger mig ” sa jag tyst innan jag gick iväg till övervåningen, jag gick raka vägen in i badrummet och alla mina kläder åkte av och jag mulade ner de i den överfulla tvättkorgen. Det iskalla vattnet strilade ner över min kropp innan varmvattnet började komma.  

Egentligen fattar jag inte varför mitt liv är som de är, jag är lycklig men ändå olycklig. Jag har världens bästa vänner och världens underbaraste pojkvän, jag har f i de flesta ämnen i skolan, just nu går jag inte ens i skolan kommer inte få någon bra jobb. Bor utan min familj, dock är de mitt val, men mina föräldrar brydde sig inte och jag är lyckligare nu. Alla tror jag är jätte tuff och kan kaxa i mot alla men egentligen är jag trasig inombords. jag har ärr av skärsår över stora delar av min kropp. Jag hade dåligt självförtroende dock syndes de inte utåt, jag hade massor med killar som suktar efter mig. Varför kunde inte allt vara perfekt.  

Min hand söktes till kranen och jag vred av vattnet, jag virade den stora vita handduken om kroppen och gick fram till spegeln, skulle jag le eller skulle jag gråta. En fråga jag inte visste svar på. Jag tog bort allt mitt smink och smög sedan in i Justins rum, eller de var mitt också nu. Jag sökte med handen efter ett par trosor som jag satte på mig och sedan en av Justins tröjor. Med täcket hårt runt min kropp kände jag än obehaglig känsla inom mig, typ som om någon tittade på mig. Snabbt drog jag upp min mobil och knappade in ett sms till Justin.

:Till Juju<3

-kan du komma

jag tryckte med fingret på skicka och snart hördes fotsteg i trappan och dörren gled upp. 

” Jag är rädd ” viskade jag ut. Tror de nog var första gången i mitt liv som jag sa de tre orden. sängen gled ner på andra sidan hans armar runt min kropp och hans andetag i min nacke gjorde att jag kände mig tryggare

” Jag skyddar dig babygirl ” viskade han innan mina ögon slogs igen.

---

Så hoppas ni gilalde kapitlet, lite av Cass känslor där ^

Fråga: Skulle ni vilja att vi har en frågestund, så ni får reda på lite om oss?