✔ I'm Right Here
Kapitel 46 - The end and the death.
Jag sträckte handen efter min mobil i min ficka och skrev in koden, fyra enkla siffror. Jag knäppte ett foto på mig och Justin och valde effekten X-pro II innan jag la upp de. Jag gäspade stort.
” Ska vi gå in och lägga oss? ” viskade Justin och innan jag han svara lyfte han upp mig, med ena handen under mina knän och andra på min rygg. Tillsammans bäddade vi ner oss under den lilla filten och höll om varandra för att få trygghet och värme. Justin kysste mig några gånger i pannan och avlutade med en på min mun. Innan jag stängde mina ögon.
http://www.youtube.com/watch?v=AKJC-cjQJ8Y
Ni kan gärna lyssna på musiken till för mer känsla:
Ljud från yttervärlden störde min sömn, trängde sig in i min hjärna och skapade oreda bland drömmarna. Jag suckade och öppnade ögonen en bit, ljuden trängde sig in i mig ännu mer. Jag vaknade till och öppnade ögonen helt. Jag flämtade till när jag upptäckte att alla var omgivna av eld. Den dånade och spred sig bara snabbare och snabbare. Jag började skrika och ryckte i Justin, medan elden bara spred sig mer och mer för varje sekund som gick. Alla hade vaknat och upptäckt elden, vad skulle hända nu, var detta slutet på mitt liv? Jag satte mig ner på golvet och slöt ögonen, det var bäst att förbereda sig. Jag hörde allas röster som mummel men kunde ändå tyda vad dem sa
” Det finns ingen utväg ”
Allas skrik och röster började stängas ut helt, det ända jag kunde se i mitt huvud var flammande lågor och tankar som åkte förbi.
Varför finns jag. Var en fråga som alltid satt i huvudet på mig då allt bara gick dåligt för mig. Inget i mitt liv var lyckat. Jag hade växt upp i en rik familj med föräldrar som gav en allt man ville ha men ändå hade man hela tiden känslan att de inte gillade en att de bara var en slump att jag råkade bli född att de gärna skulle bli av med mig. De hade varit borta mycket och inte brydde sig alls mycket om vad jag gjorde. Skolan hade varit svår, jag hade haft svårt för många ämnen och hade inte tålamod att sitta still och vara på lektioner. Jag hade blivit bad-ass tjejen, och eftersom jag hade svårt att äta, då min matlust aldrig fanns var jag väldigt smal, vilket killarna tyckte var snyggt, vem ville liksom ha en tjock eller kraftig tjej.
Med vänner hade jag också det svårt, jag hade haft ungefär sex stycken jag kunde lita på, nu har jag fler, alla här litar jag på. Men jag hade haft stora problem som yngre att lita på folk vilket hängde sig vidare och jag hade altid haft de svårt att ta in nya personer i mitt liv. Jag hade i nian börjat må såpass dåligt att jag började skära mig, vilket orsakat att mina handleder var fulla med ärr.
Redan i 8an började jag röka och det blev ett beroende, och jag röker fortfarande men med allt som har hänt på sista tiden har det suget försvunnit. Senare började jag festa dricka och ligga runt och jag blev av med min oskuld redan som 14. Undra hur ett liv som skulle kunna vara bra kunna blev så dåligt och att de blev just jag som fick det så. Mitt liv har varit en jävla berg och dalbana med mest dåliga stunder men de bra hade verkligen varit bra.
Någon la sina armar om mig, jag tittade upp och mötte Justins tårfyllda ögon.
Jag visste nu att det här var slutet, jag började skaka och tårar började lämna mina ögon.
Det fanns inget att göra, vi skulle bli inne brända.
Justin kysste mjuk mina läppar och la sedan huvudet på min axel.
” I´m always going to be right here ” viskade han och det fick mig bara att gråta ännu mer.
Elden spred sig och jag kände värmen runt min kropp, det var ingen bra värme.
Jag kunde inte se någon runt omkring, allt vara bara eld och rök. Det hade blivit svårt att andas så jag börja hosta mot Justins bröst. Vi satt tätt ihop mot varandra och grät, önskade att vi bara kunde dö.
Jag kände hur allt började snurra och jag försvann sakta bort från den riktiga världen.
Vart vet jag inte, döden?
✔ I'm Right Here
Kapitel 45 - Strawberrys
” Justin sov ” suckade Cassidy och vände sig mot mig.
” Det går inte ” suckade jag.
” Tänk inte på allt ” sa hon och drog sina naglar i cirkel mönster utan på min tröja.
Rysningar for genom min kropp.
” Allt är mitt fel ” sa jag och mötte Cass blick.
” Nej ” sa hon.
” Everything is going to be okey in the end, if it’s not okey it’s not the end ” viskade hon och vände sig om igen.
Cassidy’s Perspektiv:
Solen sken in genom det lilla fönstret med sprucket glas, den träffade mig rakt i ögonen och jag vände och vred på mig för att slippa den. Jag vände mig om och mötte Justin, han sov fortfarande men hans armar slingrade sig runt min kropp och tryckte sin närmare mig medan han andades tung mot mitt hår.
Jag hade inte lust att gå upp, ville bara ligga här med Justin hela dagen. Det fanns inget annat att göra här än att umgås och det var väll inte alltid ås roligt vid alla tillfällen.
Jag bara låg där, mitt emot Justin med blicken på hans perfekta ansikte.
Hans andetag värmde mjukt i mitt ansikte och jag drog sakta upp min hans mot hans hår och började lirka mellan mina fingrar, det mjuka ljusbruna håret gled mjukt mellan mina fingrar.
Han grymtade till och öppnade sakta ögonen, när han mötte min blick log han trött och drog mig närmare sig så jag låg tryckt mot hans varma bröst, hans starka armar låg runt min svaga kropp och hans händer rörde sig lugnande över min rygg.
Vi låg så länge bara tysta, tryckta mot varandra och bara myste.
Dem andras snarkningar och andetag hördes tyst i rummet, det var inget som störde det var snarare lugnande att man hörde att man inte var ensam. Justin blundade sedan till och somnade sedan igen. Ja, sjukt kul. Jag försökte desamma men lyckades inte. Allt jag ville var just nu att somna och vakna när allt var bra och vi var hemma. Men nej. Så ska de inte vara. Jag hörde en hög gäspning som jag direkt förstod var Bonnie. Så gott det gick kravlade jag mig ut ur Justins fasta grepp runt mig och kollade bort mot Bonnie som vaknat.
” Ska vi hitta på något, jag dör av tråkighet ” viskade jag och hon nickade och vi båda reste oss upp och började gå mot den fallfärdiga ytterdörren och gick ut i morgonsolen. Det var sjukt varmt för att vara så tidigt på morgonen eller ja klockan var halv elva. Vi gick bort till stranden och satte oss på den stora stenen precis vid vatten kanten.
” Hur mår du ” frågade hon jag kollade rakt ut, jag visste inte vad jag skulle svara för jag visste inte hur jag mådde.
” Jag vet inte ” suckade jag
” Du ” frågade jag och rullade in mina läppar.
” Vet inte, ibland mår man super bra och sedan förstörs allt ” jag nickade
” Om inte detta typ tar slut snart kommer jag seriöst dränka mig eller nått ” hon kastade en arg blick på mig. Jag suckade igen.
” Okej, chilla ” sa jag och såg ut över vattnet, vågorna bildade skum i strandkanten och det skvalpade lugnt.
Justins Perspektiv:
Jag sträckte sakta på mig och la armarna runt Cass, trodde jag, mina armar föll ner på golvet igen med en hög duns. Jag satte mig upp och såg mig omkring efter henne. Borta, Bonnie också.
Mitt hjärta som hade börjat slå snabbare lugnade snabbt ner sig när jag förstod att hon bara gått ut med Bonnie en sväng, hoppades jag. Jag sträckte sakta på mig och satte mig upp på det hårda golvet.
Killarna sov lugnt och jag bestämde mig för att kolla med Jai om han visste var Bonnie och Cass var.
Sakta tog jag mig fram till honom och skakade han lätt, sakta öppnade han ögonen,
" Vet du vart Cass och Bonnie är " snabbt satte han sig om och tittade sig omkring och skakade på huvudet.
" Hänger du med ut och tittar " frågade jag och han nickade.
Vi gick ut från den ruttna huset och jag började gå ut mot vattnet.
Jag såg att Cass och Bonnie satt på en sten lite längre bort på stranden.
Jag smög mig fram och la armarna runt Cass midja, hon vände sig trött om och log medan hon gav mig en mjuk kyss.
” Vad gör ni ” frågade Jai som stod med armarna runt Bonnie, vi båda skakade på axlarna
” Pratar ” svarade de i mun på varandra och brast ut i ett litet fnitter. Vad skulle man hitta på idag då. Det fanns verkligen ingeting att göra, det var tomt och öde, och mitt ute i ingenstans och i ett land vi inte kände igen oss i, varför skulle allt dåligt hända oss, jag kommer ruttna av uttråkning. Jag tittade ut och kunde se en bit bort en klippa som sträckte sig över vattnet och kom på tanken att ta med Cass på en picknick, vi hade ju mat som vi hade hunnit köpa
” Jag kommer ” viskade jag tyst till Cass och hon nickade. Snabbt smög jag in i huset och in i köket, eller de var knappt ett kök ett litet bord två halv trasiga stolar och två bänkar och några skåp. Jag drog ut ett paket jordgubbar och Nutella Cass tvingat oss att köpa, två dr. peppers och la ner de med filten jag och Cass hade i en påse.
” Cass kom ” skrek jag när jag började närma mig stranden, alla tre vände huvudet mot mig och jag drog min han genom mitt hår och Cass reste sig och kom mot mig, jag fångade hennes hand i min och började ta med henne mot platsen jag sett hon kollade upp på mig
” Vart ska vi ” jag flinade mot henne
” Du får se ” hon tittade med tillgjord sur blick på mig och jag kysste hennes panna, vi började närma oss platsen och jag drog med henne upp på den stora klippan, halvvägs upp släppte jag hennes hans och små sprang sista vägen upp för att kunna lägga ut filten och duka upp med de lilla jag hade tagit med, snart var hon också och sken upp i ett stort leende när hon såg de
” Sätt dig ” befallde jag och vi båda satte oss ner och jag plockade upp en jordgubbe från paketet och doppade den i nuttelan och sträckte den mot hennes mun
” Gapa ” sa jag och hon öppnade munnen, och jag stoppade i jordgubben i hennes mun och hon fnittrade sitt gulliga fnitter som gjorde mig knäsvag. Vi satt helt tysta en stund, en lång stund och bara njöt. Cass låg i min famn och jag strök hela tiden henne över armen. Hon tittade upp mot mig och jag bet mig i läppen innan jag tryckte mina läppar mot hennes och började sedan massera mina mot hennes, jag rullad över så hon låg underst fortsatte kyssa henne.
” Jag-Kyss-Älskar-Kyss-Dig ” viskade jag mellan kyssarna och hon log sött i den.
När vi kom tillbaka från vår lilla picknick satt alla runt en brasa de hade satt upp och värmde sig då solen börjat gå ner, jag satte mig på den lilla platsen som fanns kvar på den stora stocken alla satt på och drog ner Cass i min famn, jag flyttade sakta hennes hår till ena axeln för att kunna kyssa henne i nacken. Vinden blåste svalt mot oss i den varma luften, det fann lite hopp i att denna semester skulle bli okej ändå, eller? Något oroade mig faktiskt lite. Vad vet jag inte.
FÖRLÅT! skäms seriöst att ni fått vänta så länge, förlåt, har igentligen ingen så bra andledning varför mer en att de ungefär är ett kapitell kvar och vi inte har någon inspration kvar, fast i nästa vet vi nästan exakt vad som ska hända. Prologen har vi oxå massor med idér. Love u!
✔ I'm Right Here
Kapitel 44 - Everything is going to be okey in the end, if it’s not okey it’s not the end
Vi alla gick bort till matbutiken där vi skulle möta tjejerna, som kom efter en stund. Vi stoppade ner saker vi vi skulle behöva. Vi hade igentligen ingen aning om vart vi skulle. Antog att vi skulle ta bussen en bit och hoppa av och leta reda på något helt öde hus, vilket jag inte tror de finns så där super mycket av här. Egentligen skulle de varit lättast att bara åka hem men vi var tvugna att vänta i två veckor. Alla tidigare plan var fulla. Vi betalde och gick ut med alla kassarna för att se om det fanns någon busstabell någonstans, vilket vi fann och såg att nästa buss kom om tio minuter.
Efter elva minuter kom den, vi hoppade på och slog oss ner längst bak.
Ingen hade någon aning om vart vi skulle. Ödet skulle få bestämma vart vi skulle.
Vad har jag gjort med mitt liv egentligen, om jag bara hade skött mig som liten skulle jag inte sitta här plus att jag dragit med mig massa andra som lika gärna kunde ha suttit hemma med sina familjer.
Cassidy’s Perspektiv:
Bussfärden hade gått segt men bussen hade tillslut stannat vid det sista stoppet, det var en skog på ena sidan och på andra en strand med vatten och klippor på sidorna. Vi hade hoppat ut med våra saker, som då inte var så mycket och vandrat bort till stranden och lagt ner våra saker. Nu var klockan runt 11 på kvällen, solen hade börjat gå ner och himlen var prydd av rosa, orange och rött.
Alla satt tysta, funderade säkert vad vi gjort och vad som skulle hända.
Alla mina saker var borta och jag kände mig tom, jag visste inte om vi skulle återvända till hotellet för att hämta sakerna.
” Resan är förstörd ” suckade Justin medan han drog en pinne genom sanden.
” Vi kan väll njuta av tiden vi har kvar, dem kommer inte hitta oss på ett tag ” sa Adam och såg upp från sanden. Jag kände hopp inom mig, vi hade en strand, sol och varandra det kunde ändå bli bra.
Justin reste sig upp och bortsade bort sanden som fastnat på kläderna
” Jag går och kissar ” sa han tyst och försvann bakom klippan.
Alla satt fortfarande tysta och glodde mot horisonten, sanden eller pillade på något.
Efter några minuter kom Justin tillbaka.
” Kom hörni, det är ett hus här ” ropade han glatt och sa att vi skulle komma.
Ingen sa något bara reste sig snabbt upp och skyndade efter Justin för att se om man kanske kunde bo i det. Även att jag såg en skymt av hopp att de två sista veckorna skulle bli okej kunde jag ändå inte sluta tänka på att Paul aldrig dog och nu är någonstans och letar efter oss, de kändes som jag dissade Bonnie och Justin de försöker hela tiden få mig på bra humör och fråga hur de är men jag skiter i dem.
Men jag är så sjukt rädd, rädslan tar över hela min kropp jag vet inte vad jag ska göra.
” Cass! ” ropade någon och min lilla bubbla spräcktes och jag återgick till världen.
Alla stod borta vid ingången till de stora trasiga huset som såg ut att rasa in när som helst,
Huset hade spindelnät och damm överallt och de kunde inte varit folk här på år, ändå stod de möbler överallt. De fanns en liten trappa till övervåningen där de fanns 4 sängar i ett stort rum. Direkt förstod jag att vi skulle få bo här. Jag hade absolut ingen lust att sova i en säng, gud vet vem som sovit där eller vad som har hänt där. Vi hade köpt några filtar så jag antar de blir golvet och en filt. Love my life.
Min mun öppnades i en stor gäspning och jag kände hur otroligt trött jag var men också hur rädslan la sig högt i halsen och jag började smått skaka, och för att inte de andra skulle märka något smög jag ut och sjönk ihop på husets långsida, jag placerade mitt ansikte i mina händer och tårarna började rinna. Varför kunde jag inte bara leva ett normalt liv med min pojkvän och vänner, jo för att de var kriminella och hade fiender i flera länder och därför hade folk efter sig hela tiden.
Jag kunde höra steg som kom närmare och närmare och Justins mjuka röst hördes.
” Cass hur är det? ” jag sa inget utan satt kvar på samma ställe.
” Cass prata med mig! ” sa han högre och jag tittade upp och mötte hans oroliga blick.
” Jag är rädd Justin ” tjöt jag och slängde mig i Justins underbara famn, han sa inget utan bara höll om mig.
Vi stod där länge och bara höll om varandra, jag visste nu att allt skulle fixa sig.
Jag tänkte på dem sena kvällarna framför datorn när jag tittat på bilder på weheartit med en stor kopp med te bredvid mig, på helgerna kunde jag sitta så hela natten plus dagen.
Det var nästan mitt liv, bilderna, insprationen.
Jag minns speciellt en bild, på bilden stod det
” Everything is going to be okey in the end, if it’s not okey it’s not the end ”
Från och med tänkte jag följa dem orden, jag visste att dem stämde.
Justins Perspektiv:
Jag var orolig, jag förstod Cass. Varför hade jag ens dragit in henne i detta?
Om inte jag hade gått fram till Bonnie, Cass och Sarah och frågat om dem skulle med på festen skulle aldrig detta hänt. Cassidy skulle ha ett bra liv med kanske en bättre pojkvän än mig.
Vi hade fortfarande armarna runt varandra, jag tror vi båda tänkte.
Tänkte på livet, vad som hänt, vad som kommer hända och vad vi skulle göra.
” Ska vi gå in ” viskade jag, hon hann inte svara innan jag lyft upp henne och börjat gå in.
Det fanns endats 5 små filtar så vi skulle vara tvugna att dela, kanske inte det lyxigaste men det räckte.
Alla hade tagit varsin filt och lagt sig ner med sin kamrat, jag och Cass såklart. Jag hade armarna runt hennes midja och mitt ansikte mot hennes hår.
” Godnatt ” viskade Bonnie och vände sig tillbaka mot Jai.
Efter några minuter verkade det som alla sov, men såklart inte jag.
Det var svårt att somna när alla tankar snurrade runt i huvudet.
Vad skulle vi göra, vad skulle hända?
” Justin sov ” suckade Cassidy och vände sig mot mig.
” Det går inte ” suckade jag.
” Tänk inte på allt ” sa hon och drog sina naglar i cirkel mönster utan på min tröja.
Rysningar for genom min kropp.
” Allt är mitt fel ” sa jag och mötte Cass blick.
” Nej ” sa hon.
” Everything is going to be okey in the end, if it’s not okey it’s not the end ” viskade hon och vände sig om igen.
Vi håller vad vi lovar, förlåt att de kom upp nu och inte tidigare idag, men vi är otroligt sega och kan typ inte skriva på dagen. Sen måste jag säga förlåt för otroligt fula bilden, Agnes får nog göra bilder i fortsättningen mina blir bara sjukt dåliga. Detta blev oxå kort men de är för vi la upp ett kort igår oxå, men nästa blir normalt.
Fråga: Vad tror ni nästa novell kommer handla om?
✔ I'm Right Here
Kapitel 43 - Escape
Cassidy’s Perspektiv:
Jag stönade högt när jag slängde mig på den stora mjuka sängen som fanns i rummet jag och Justin delade. Mina ben värkte av hur långt och länge vi hade gått, klockan hade blivit mycket och jag kände mig trött.
Justin började fixa med sakerna han köpt. Mina påsar hade jag slängt bredvid mig i sängen, det fanns många små affärer nere i stan så jag hade fått med mig påsar från bland annat Victoria’s Secret, Brandy, Juciy Coutore och många fler. Jag hade inget lust att gå ut att festa eller bara gå ut heller, så jag gick fram till min resväska och drog av mig mina kläder och kröp sedan ner under det kalla täcket. Jag hade inte orken att borsta tänderna.
” Godnatt ” viskade jag medan jag la mig bekvämt.
” Godnatt ” sa Justin och vände sig om från sin garderob och log.
Justins Perspektiv:
Jag kände ett långt smalt och vasst föremål mot min hals och djupa varma andetag träffade mitt ansikte gång på gång. Jag slog sakta upp ögonen och mötte ett par nästan svarta ögon. Jag flämtade till och stängde ögonen igen, det var Paul från Seven. Jag var helt säker på att vi dödat honom.
Jag öppnade ögonen igen och förökte se om Cassidy låg bredvid mig, det gjorde hon. Hon andades tungt och hade ett litet leende på läpparna.
Allt var helt stilla ingen rörde sig det ända ljudet som hördes var Pauls andetag.
Jag sparkade snabbt upp benen mellans hans ben. Han flög snabbt ned på marken av smärta medan höga stön och kvidande lämnade hans mun. Jag ruskade snabbt Cass, vi hade ingen tid att förlora om han var här hade han säkert flera som var runt omkring. Cassidy hade endast på sig underkläder men det strunade jag i jag tog en klänning som låg på sängkanten och rusade ut och in i dem andras rum innan Paul han ställa sig upp och komma efter. På vägen ut ställde jag en stor stol vid dörrhandtaget så att han inte skulle komma ut så lätt. Cass hade märkt vad som hänt och såg skräckslagen ut där hon stod bredvid mig medan jag fixade stolen.
” Vaa-ar D-ett Paa-uul? ” sa hon och började skaka smått.
Jag bar upp henne i min famn medan jag skyndade mig in i deras rum.
Jag släppte ner Cass och väckte dem.
Jag förklarade situtionen för Adam och Antonio och dem tyckte att vi skulle fly, bort från hotellet och långt bort i Grekland.
Den stora taxin stannade framför oss en bit utan för hotellet och vi alla kastade oss in, taxin började köra, och vi sa bara att han skulle köra iväg vart han ville. Efter en lång bilresa kunde vi finna ett stort köpcenter en bit bort och jag bad Chaffuören att stanna där och jag gav han pengar och hoppade ut. Cass hade suttit tyst hela bilresan och jag och fram till henne, mina händer satte jag runt hennes midja och tittade henne i ögonen
” Hur är det baby ” hon ryste till när jag flyttade min hand till hennes arm och drog tummen längst med den.
” Jag mår bra ” sa hon och klistrade på ett leende på sina läppar, ett leende en person som aldrig träffat henne skulle se direkt var ett stort fake smile. Hon vände sig och började gå mot köpcentret med de andra. Cass och Bonnie försvann till avdelningen med tjejbutiker för att köpa några nya kläder till sig då vi bara fått med oss ett varsin plagg, mina tankar började skrika i mitt huvud varför Cass var så konstig, var hon rädd? Men då skulle hon väll säga de. Eller?
Killarna svängde in på Ralph Lauren.
Vi alla gick bort till matbutiken där vi skulle möta tjejerna, som kom efter en stund. Vi stoppade ner saker vi vi skulle behöva. Vi hade igentligen ingen aning om vart vi skulle. Antog att vi skulle ta bussen en bit och hoppa av och leta reda på något helt öde hus, vilket jag inte tror de finns så där super mycket av här. Egentligen skulle de varit lättast att bara åka hem men vi var tvugna att vänta i två veckor. Alla tidigare plan var fulla. Vi betalde och gick ut med alla kassarna för att se om det fanns någon busstabell någonstans, vilket vi fann och såg att nästa buss kom om tio minuter.
Efter elva minuter kom den, vi hoppade på och slog oss ner längst bak.
Ingen hade någon aning om vart vi skulle. Ödet skulle få bestämma vart vi skulle.
Vad har jag gjort med mitt liv egentligen, om jag bara hade skött mig som liten skulle jag inte sitta här plus att jag dragit med mig massa andra som lika gärna kunde ha suttit hemma med sina familjer.
Världens kortaste kapitel vet, men jag kan glädja er med att det kommer ett kapitel redan imorgon. Det går lite trögt efter som det är slutet av novellen och insprationen har tagit slut.
