Justinbdrew

 

5 dagar senare 

 

Jag, Catilin och Stoph hade inte lämnat sjukhuset ur sticket vi satt i samma kläder och hade bara ätit konstig mat från cafeét på sjukhusets nedervåning det började bli tråkigt men jag tänkte inte lämna Cass. Vi hade fått gått in i hennes sjukhusrum och satt nu tysta och tittade på Cass. Vi hade inte fått någon sömn på flera dagar så vi såg säkert ut som zombies. 

” Jag går och köper något att dricka ” sa Catilin och Stoph ställde sig genast upp. 

” Jag följer med ” sa han och dem försvann ut genom dörren. Jag ställde mig upp och kollade mig i spegeln som fanns på väggen. Jag fixade till mitt hår lite, det såg ut som ett fågelbo. Jag såg något som rörde sig i bakgrunden. Jag snurrade snabbt runt och såg att Cass vaknade. 

” Ju-sti-in ” stammade hon med hes röst och jag gick snabbt fram till henne. 

” Ja Cass? ” sa jag och tog hennes hand i min. Hennes ögon var halvöppna och hon tittade oroligt på mig. 

” Ble-v ja-ag skju-ten? ” frågade hon tyst. Jag tittade ner i marken och nickade sedan. 

 

Cassidy’s Perspektiv 

 

Jag öppnade sakta mina ögon. Jag såg Justin stå med ryggen mot mig framför. 

” Just-in? ” stammade jag och han vände sig snabbt om. 

” Ja Cass? ” sa han och tog min hand i sin. Jag minns allt som hänt som igår, eller det kanske var igår allt hände?

” Ble-v ja-ag skju-ten? ” sa jag lågt och Justin tittade ner i marken innan han nickade. Det snurrade tusen frågor runt i min hjärna just nu, Vilka var det som kommit in genom dörren, Varför sköt dem mig? Jag försökte vrida mig mot Justins håll men en obeskrivlig smärta spred sig i mina axel. Jag stönade till och Justin kollade oroligt på mig. 

” Ligg still, jag ska bara hämta doktor ” sa han och försvann snabbt ut genom dörren. Vad gjorde Justin här, varför var inte mina föräldrar, Stoph, Bonnie eller Catilin här?

Justin kom snart tillbaka med en doktor med sig. Han undrsökte mig lätt innan han gick ut igen. Efter det kom Stoph och Catilin in med varin läsk i handen. Catilin ställde snabbt ifrån sig läsken och samma gjorde Stoph.

” Du har vaknat ” sa Catilin och kramade mig lätt. Jag nickade och såg lyckan i Christopher’s ögon han kramade om mig och pussade mig till och med på kinden vilket var ovanligt av honom. 

” Var är Mamma och Pappa? ” frågade jag Catilin. Hon tystnade

” Dem kunde inte komma ” sa hon tyst och ilskan började bubbla inom mig, det var precis som jag trodde. 

” Dem bryr sig mer om sina jobb än sin dotter som kanske höll på att dö? ” sa jag högt och suckade. 

” Jag hatar dem ” sa jag tyst och Catilin, Stoph och Justin kollade melidande på mig. 

medlidande på mig. Jag skulle precis slänga ut mig något mer men jag stoppades av den fruktansvärda smärtan när jag pratade, jag tog två ljupa andetag innan jag la mig ner och försökte slappna av. Jag kände paniken komma inom mig, var var min mobil. Jag kollade mig runt men såg den ingen stans.
" Var är min mobil " skrek jag ut fast de kom mer som en viskning ut, Justin kollade på mig och drog sedan upp en svart iPhone ur fickan som han sträckte mot mig. Hade han varit här hela tiden, hans hår stod åt alla håll och han hade mörka ringar runt ögonen. Jag tog i mot mobilen och gav han ett svagt leende. Jag drog längs fingret på skärmen så mobilen öppnade sig. Jag hade fått en massor med kik meddelanden av folk som undrade hur jag mådde och jag svarade alla med ett bra. Inget från Bonnie,
" vart är Bonnie " frågade jag tyst.
" Ingen aning har inte sett till henne sen hon drog " jag nickade och kände en tår rann från min kind, min bästa vän kom inte ens för att kolla hur jag måste när jag legat på sjukhus av att blivit skjuten i nästan en vecka. Varför lever jag ens varför kunde inte han bara skjutit mig så jag dött så hade jag sluppit allt detta skit.
" när får jag åka hem " stönade jag högt och de svarade
" imorgon " jag suckade ännu än gång
" kan inte ni få hem mig nu? " frågade jag och log sött, de ryckte på axlarna och nickade sedan mina läppar formades snabbt till ett stort leende och jag reste mig sakta upp men fall sedan ihop, Justin vände sig om mot mig och vände stegen som nyss var på väg ut mot mig i stället han lyfte upp mig i sin famn och , jag borrade ner mitt huvud i hans hals för att ingen skulle se att de var jag. Catlin stod med sin mobil under hela hiss resan, utan och säga ett ord, ganska respektlöst enligt mig.
Hissens dörr stannade och Catilin klev ut Justin tog ett steg ut det skumpade till och jag stönade till av smärtan som uppstod i mitt bröst. Justin tittade oroligt på mig och jag trängde fram ett plågat leende.
När vi kom ut på parkeringen pekade Catilin mot sin bil som stod en bit bort, det var otydligt vad hon sa och snart hade jag somnat i Justins mysiga famn.

 

När jag vaknade igen lång jag i soffan i vardagsrummet, jag kollade mig sakta omkring jag kunde skymta Catlin och Stoph som satt vid barstolarna i köket. Jag försökte ropa på Stoph men orden kom inte fram, så jag passade på att lyssna på vad de pratade om
" Så är Justin och Cass tilsammans? " kunde jag höra Catlin säga.
" Haha, nej de hatade nyss varandra men har nu börjat känna varandra och jag tror de har börjar få känslor för varandra specielt Justin har du sett hur han tittar på henne eller att han stannade kvar med oss på sjukhuset. Men de svåra är att Bonnie har ett crush på Justin och är jävligt avundsjuk på Cass "
" Aha, han såg ju inte så dum ut " sa Catilin och Stoph skrattade och jag reste mig sakta upp fast smärtan från axeln började kännas mer och mer.
" Åh är du vaken sweetie " Catlin kom fram till mig och hjälpte mig upp på fötter, Stoph harklade sig innan han sa 

" Cass vi måste prata " Jag nickade och med Catlins hjälp tog mig fram till Stoph, jag hade så sjukt ont i kroppen efter operationen och att legat på en hård sjukhus säng i ca en vecka. Han började berätta hela historien och jag var helt chockad, min bror hade varit med i ett kriminellt gäng i 2 år och dödat en massor med personer. Herregud!
Han avslutade hela historien med ett 

" Förlåt Cass " sa han och såg ner i marken. Jag tog ett ljupt andetag, och nickade kort innan jag kramade om honom.
" Jag ska duscha " sa jag, det var det bästa sättet att få tänka, de nickade och jag började försiktigt gå mot badrummet. Jag öppnade sakta dörren och låste sedan om mig, jag drog sakta av min mina kläder och granskade mig i spegeln, jag såg hemsk ut världens mörkaste svarta ringar runt ögonen och min axel var helt blå med ett stor jag vet inte vad man ska kalla de men som ett stort plåster eller jag vet inte. Jag drog ut mitt schampoo och balsam samt min vs shower gel ur badrumskåpet. Jag drog upp graderna en bit och lät de varma vattnet strilar ner för smala kropp. Jag öppnade korken på schampo flaskan och lät de rinna ut så de bildade en cirkel i min handflata innan jag sakta masserade in det i håret. Medan lödret åkte ner från min kropp fastnade min blick på rakhyveln som låg på den lilla hyllan i duschen, den såg verkligen frestande ut. Jag han inte tänka innan jag vecklat bort ett rakblad från hyveln och tryckt in den i min handled, en skön smärta for genom min kropp. Gud vad jag saknat detta och bara få bort alla jobbiga tankar om världen runt omkring.

---

Det blev lite fel, jag råkade lägga upp kapitel 14 och vi han bara få en kommentar så vi hoppas det bara var du Hanna som han läsa det. Men här är kapitel 13!

Fråga: Tips på fina namn? 

/Agnes